Crossfit-godkänt ryck? eller…

December 21st, 2014

Började dagen med en lång sovmorgon! Lyckades blunda hela vägen till kl 10 idag. Något som jag och min kropp verkligen behövde! Vaknade utvilad och startade dagen med en kopp kaffe på sängen.

Två arbetsdagar kvar, sen är det dags att åka hem och fira jul! Gjorde sista rycket idag på stan och köpte de sista julklapparna så nu är även det klart, eller nja, de ska slås in med och sen så är det klart!

Efter en runda på staden så var det dags för veckans sista träningspass. Överstöt, Ryck och vändningar stod på dagens schema. Värmde upp och började köra överstötar. Något som jag tycker är sjukt irriterande är när jag ibland slår i vikterna i podiet när jag går ner, då studsar ena sidan till och det blir pannkaka av hela lyftet. Sorry till er som stod runt om och fick höra alla svordomar jag kunde varje gång detta hände. Fick till någon stöt på 100 och 102 idag så Cilla, skamgränsen klarade jag!

Sen va det ryck… jo, jag brukar ju inte lägga ut så många ryckfilmer. Detta för att jag väldigt sällan är nöjd över hur mina ryck ser ut. Under dagens pass så kändes det faktiskt bra, jag hittade känslan i draget och jag satt faktiskt ner. Så bestämde mig för att under mina tre singlar lägga på lite mera vikt. Allt gick fint upp till 78 så tänkte jag skulle prova på 82. Va så jävla nära men då jag envisas med att sätta ner tårna först så hamnar all vikt framåt och jag får blåa knäskålar istället. Såhär ser det ut då (Notera att jag iaf är glad):

Jag har när det gäller idrott haft rätt lätt för att lära mig saker, någon har visat och jag har gjort. Har det inte funkat då så har jag på något sätt ändå tagit mig i mål och lärt mig det efter ett tag.
Ryck är en relativt ny övning för mig. Jag sprang på detta olympiska lyft först i början av min crossfit-resa. Jag kom ihåg när jag 2012 kvalade till European regionals efter ca 2mån crossfitträning och det va maxryck (blandat med dubbel-hopp) som ett tävlingsmoment. Jag var helt lost, hur fan ska jag göra det här lyftet!? Jag har ingen aning om hur mycket jag lyfte då (vikterna var fasta och man gick ett steg i taget).  Sen dess har det iaf hänt rätt mycket men jag kämpar fortfarande och det är frustrerande. Det är ibland glädje och ibland tårar. Men det vinnande konceptet är väll att aldrig ge sig?

 

Trevlig kväll och GOD JUL! / P

Läs mer: