Hopp och förtvivlan – del tre

September 23rd, 2015

följetongen – patricia strenius klagan börjar nå sitt slut. Min förkylning börjar ge med sig och mitt ryggont existerar enbart vid bänkpress… Och denna intesåjätteviktiga övning kan jag göra på andra sätt så det problemet är löst. 

  
Varje gång jag är sjuk så tänker jag att jag ska uppskatta att vara frisk mer, att inte ha ont. På något sätt så känns det som ett privilegium att som idrottare inte ha någon smärta. Sjukt på ett sätt men samtidigt så utsätter jag min kropp för en stor belastning. Men jag tror vi kan komma fram till att tre missade träningspass inte är något att gräva ner sig för.

Jag tränar på och igår körde jag två pass i Eskilstuna med en kropp som inte svara på några signaler… Frustrationen som uppstår när man missar ett styrkeryck på 85% går att ta på. Men jag har blivit mycket bättre på att ta hand om mina inre vredesutbrott och låten “du vet väll om att du är värdelös” spelas upp lite mindre i huvudet :) 

Jag fick även med mig Cilla och Hampus på ett allmänfys pass…och när man kör allmänfys med mig blir det oftast någon form av AMRAP. Självklart tycker ju då Duon ovan att den måste namnges (helst med någon kryptisk förkortning) då det är så “man gör” när saker skrivs upp på en tavla. 

 

Idag är det vilodag och jag har 8h jobb på agendan och sen hem o bara vara, kanske gå en promenad och se en film. Sova ikapp. 

Slut på förtvivlan snacket och tillbaka till hoppet! 

/ P