Ingen kommer ihåg en fegis. 

April 14th, 2016

I skrivande stund på väg hem ifrån EM i Förde, Norge. Inte en minut försent då jag sedan jag avslutade tävlingen igår bara ville åka hem och känna lugnet och tryggheten där. Ni som har följt med på denna resan vet om att det gick ju inte riktigt som planerat för mig.Jag bommade ut mig i stöt. Det är det enda som ekar i huvudet. Jag fick ingen placering och inget totalt resultat. Jag ryckte 91kg. Svenskt rekord men just nu känns det jävligt oväsentligt. Svårt att glädjas över det. Svårt att glädjas över något alls just nu och jag känner mig som en jävligt introvert och bitter människa.  

 Jag letar efter anledningar, något/någon att skylla på att det blev som det blev. Men det går bara tillbaka till mig själv. Det är jag som tävlar, jag som ska prestera och det runt om det ska bara va. Visst lite överraskningsmoment i uppladdningen men det ska inte få störa! Det jag va säkrast på är jag nu osäkrast på. 

Så mycket tid, så mycket energi men ändå värt det. Igår kväll funderade jag på när jag senast kände denna formen av besvikelse och jag kan komma på tre tillfällen. En gång när jag tjuvstartade två gånger under ett 60m lopp och fick packa väskan och åka hem med enbart en uppvärmning i bagaget. En annan gång när jag missade en SM final i 60m med en tusendel och så det sista när jag bara fick godkänt i ämnet religon på gymnasiet. Så visst är känslan bekant. Nu har jag ju dock klarat mig helt okej genom livet trots allt och tror att jag även kommer göra det denna gång. Utan bristande TP kunskap 😉 

När jag missade SM finalen med en tusendel så spenderade jag 12h på en bussresa hem med att slå matbrickan man har framför sig på bussen upp och ner tills han som satt framför blev skogstokig. 

När jag bommade ut mig på ett EM så blev det ett kastat bälte, tårar och en enda önskan in i det tysta. 

Nej, aldrig mer. Men nu är jag förberedd på ännu en sak inom denna idrott, planer för framtiden börjar ta form och jag ska vara bitter i exakt 9h till och imorgon ska jag vakna och börja om. Träna lika bra, äta lika bra och må lika bra! 

Mot 2020 och ett jävligt mycket starkare jag! 

Kanske jag är liten som piff och puff, kanske är jag liten men jag är tuff / Patricia