Varför blev jag inte nanotekniker!? 

August 20th, 2015

Längesedan. Klychigt nog så “går tiden så fort” och “hjulet snurrar men hamstern är död”.  

 Det är av och på, fram och tillbaka. Äntligen bjuder Sverige på lite värme (måste avverka vädret som svensk i minst en mening) och jag sitter just nu på ett tåg till Eskilstuna och håller på att svettas ihjäl. 

Jag lyssnar som vanligt på någon podcast. Just nu sommarpratare. Maria Strömme, nanotekniker. Fy fan vilket coolt yrke! Antagligen en lång resa dit men förstå att kunna allt det där och va sådär riktigt nördig. Jag vill med veta hur man kan få stamcellerna i kroppen att göra ben genom nanoteknik. Hur man i framtiden kan hjälpa en hjärnskada.. Så jävla coolt! 

En annan person som har påverkat mig i radioprat är Kjell Enhager. Kanske någon gång får möjlighet att träffa denna person. Idrottsmotivation när den är som bäst! Kloka meningar och tankeställare som krävdes två lyssningar för att förstå. Kanske även bli en tredje omgång. “Men om det va sol, vad skulle ni göra då”? 

“Men om jag kunde studera igen, vad skulle jag studera då”? :) 

Man blir glad! Två veckor till nordiska mästerskapen i tyngdlyftning. Som vanligt slits kroppen och hjärnan mellan hopp och förtvivlan. Men det känns fan riktigt bra och jag bara längtar efter att nästa vecka få känna på rastlösheten igen. Tur jag tagit lite extrajobb så jag slipper fundera så mycket på tävlingen. Ingen nervositet, kroppen full med energi och det känns som ett bra tryck i både ben och armar. Lagom spänstig känsla, lätt hälsosamt mullig enligt min egen vridna kroppsuppfattning men det är bara att titta på resultaten och så känns allt lite bättre.

  
 Skönt med uppladdning i Eskilstuna tillsammans med ASK – gänget och tränare Jim. 

Tåget rullar på, vi hörs!