Sponsring

February 6th, 2017

Hej! Har du ett större företag eller en ambition att vilja sponsra en idrottsutövare på elitnivå i tyngdlyftning så är jag i behov av ekonomisksponsring eller sponsring i form av resor och i vissa fall boende. 

Just nu ligger det en tävling i Tyskland som jag gärna skulle vilja åka på tillsammans med en coach. Inga större kostnader men en stor hjälp för mig! 

Skicka PM eller ett mail till strenius@gmail.com


Thailand får avsluta 2016

January 22nd, 2017

Och inviga 2017. 

Just nu sitter jag på en båt mellan Kho Lanta och Phuket. Vi började våran resa i Phuket och har nu befunnit oss några dagar på Kho Lanta. Kho Lanta är verkligen en semester modes ö. I Phuket är det lite mer livad stämning och vi bor en bit ifrån stranden där.

Jag försöker att träna lika bra eller till och med bättre än hemma. Målet med denna resa va värme och bra träning samtidigt som det verkligen finns utrymme för lite lugn och ro mellan träningspassen. Än så länge går det riktigt bra och vi har nu varit borta en vecka och om jag räknar rätt fått in en 10 träningspass. Väl på träningen så öser svetten om en, till och med om mig som “bara” kör tyngdlyftning. Resten av gänget som cirkeltränar sig igenom passen ser ut som dränkta katter när de är klara :) 

En morgon fick de mig till att springa 5km uppförslöpning för att titta på en stor Buddha staty. Jag kom sist i våran gäng men långt ifrån helt sist. Det va i vilket fall en utmaning med mina ben att ta mig upp och jag tror det tog ca 40min. Så nu har jag skavsår på hela insidan av låren och vaselin är min bästa vän ✌?️ 

Vi har firat jul här. Det var speciellt i värmen men på julaftonskvällen så fick vi ett supergott julbord och var tillsammans med goda vänder. Supermysigt! Saknade självklart familjen hemma och kom på mig själv igår med att äta den första chokladbiten på hela den här julen!? Choklad och värme funkar sådär ihop här i Thailand. 

Annars så är det thaimassage lite då och då, en sjukt massa solkräm, kyckling och ris och även någon pannkaka med banan får agera kost ibland. 

I Phuket så bor vi verkligen på en Muscle street, det är gym överallt och de vill gärna servera allt med extra protein. Någon som jag får vara väldigt försiktig med då jag inte vill få i mig något som jag inte vet vad det är. 

En sammanfattning av 2016 får jag skriva senare, är ju några dagar kvar! 

Snart är vi framme med båten, önskar er alla där ute god jul!


Norge…

November 25th, 2016

Nu har jag snart snutit ut halva hjärnan och jag är riktigt mosig i huvudet. Legat sjuk sedan i måndags. Planen va träningsläger i Norge från onsdag-söndag men den har fått ändras lite. 

Jag åkte till Norge i hopp om att bli lite friskare med tiden. Provat att träna, blivit bättre och blivit sämre. Idag fick jag vila hela dagen. Haft feberkänningar hela natten och fram till mitten av dagen idag. Kroppen är pigg med mitt huvud är helt i dimma. Sover-äter-Netflix-sover. 

Det finns inte så mycket mer att göra än att vila, tråkigt bara med en riktigt dålig tajming. Jag får hoppas på att denna natten blir bättre med mer än tre timmars sömn. 

Bra sällskap här! Ruth, Jarleif och Kim håller humöret uppe och jag får titta på mycket träning iaf. 


Det brinner.

October 28th, 2016

I skrivande stund på väg till London. Flyget är 40min försenat och terminalen är full, mina knän håller på att brinna upp och det är för mycket barn. 

Avdelning “mina knän brinner upp” uppkommer alltid under perioden grundträning. Knäböj och alla andra 100 böj som görs gör att mina framsida lår tycker det är skit att sitta still i mer än 10m. Så här är jag på ett försenat flygplan. Inklämd och vill helst fråga grannen om mina grislår kan få plats i hens knä. 

Denna vecka har varit bra, jag har äntligen passerat 70kg i press och numera pressat 71kg i strikt press. Jävlar vad jag har kämpat för det där 70kg sträcket! Så nu – vidare mot 80kg! 

Annars så verkar mina ben vara tillbaka på banan igen. Träningen rullar på och nu börjar denna höstens resor. Denna helgen blir det London, det ska bli så kul att se denna stad och turista runt lite. Nästa helg bär det av till Finland för tävling, efter det träningsläger i Norge och helger efter det Tyskland, även det för tävling och sen drar jag på träningsläger/semester till Thailand i tre veckor! 

Så bli kallt och mörkt. För jag tänker bara se ljuset. 


Livet är inte evigt nya PR

October 19th, 2016

Just idag känns träningslivet som ett liv utan motgångar och bara medvind. Ni vet när man har avslutat ett riktigt bra pass, till och med hunnit med två och känner den där sköna känslan sen hemma i soffan att du/jag faktiskt levererat efter förväntning idag.
En sådan obeskrivlig känsla, en riktig så här är min fantastiska instagram vardag profil känsla.

Jag brukar försöka leverera både med och motgångar i sociala medier, något missat lyft då och då, någon kanske inte så fantastisk bild.

Jag har ju förlikat mig med att jag kanske inte är den bästa på att posera och orkar helt ärligt inte leta vinklar till min film för att hitta den där bra vinkeln som jag faktiskt kanske inte ser sådär klumpig ut som man kan göra ibland. Utan jag är jag. Jag är en stark tjej som vill slå alla killarna på gymmet i alla styrkemoment!

Jag försöker lyfta tunga saker från golvet upp över huvudet. Jag försöker bli den bästa jag kan bli på min sport. Ibland innebär det att jag väger lite mer, ibland lite mindre. Ibland känner jag mig helt ur form och ibland oslagbar. Ibland blir jag trött på mig själv för att jag ständigt går runt i en stor sponsor t-shirt för att jag inte orkar lägga ner energi på vad jag ska klä mig i på träningen, men det enda jag vill få ut av träningen är att den ska bli bra och att jag ska prestera. Inte hur jag faktiskt ser ut när jag gör det.

Samtidigt så är det ju alltid den där underliggande tanken, om jag brytt mig lite mer, om jag varit lite mer ”fit” vad hade det inneburit för mig då? Vad ger det egentligen att enbart visa upp det som att dagen är full med personliga rekord?

Detta året har inneburit en hel del kaos för egen del, men jag har varit snäll mot mig själv, tagit tag i saker som levt kvar sedan ett årtionde tillbaka och vissa saker som kommer och går (ni vet självförtroende och självkänsla o bara det där med balans och må bra).

Faktiskt lärt mig en hel del på vägen men jag har mycket kvar.

Älskade träning, tack för att jag får hålla på med det jag gör. Jag vet inte hur många gånger den har plockat upp mig ifrån soffan, sängen, dåliga dagar. Jag vet inte hur många gånger som ett pass har fått hela kroppen på spinn igen och längtan efter att bara bli bättre, må bättre har fått mig att gå och träna.


För jag vill ju göra det här, det är ingen som tvingar en till att idrotta men jag vill göra detta. Jag vill bli så bra jag kan bli! Jag vill tävla, äta och leva. Jag vill inte leva normalt jag vill leva för att optimera min vardag för att bli så stark jag bara kan och lyfta så mycket jag bara kan.

”Men du måste ju kunna följa med och ta en fika”, ”när ska du köra cardio”, ”stretchar du aldrig, du måste kunna ta det lugnt”, ”drink? Kom igen det är lördag”. För någon som har svårt att säga nej och för någon som lärt sig att hela dagen kan rasa om rutiner inte följs så har jag de senaste åren haft ett litet helvete i perioder.

Jag har ibland gett efter, ibland blivit väldigt isolerad och ibland kaos. Kommer ur mig, det blir en dag kaos, det blir två, det blir veckor.

Men jag börjar få ordning på det där nu, lärt mig känna igen signaler, lärt mig planera, jag lär mig fortfarande att försöka hantera olika känslor och saker som triggar.

Jag har(men vill helst skriva, har haft) hetsätningsstörningar med inslag av bulimi de senaste 10 åren. Lång tid? Ja, men jag vet att jag inte är ensam. Jag har stått i vårdkö i allt för många månader för att få prata med någon. Men det gör mig inte så mycket, bara steget att faktiskt ta tag i det har fått mig själv att läsa om det, lära och lyssna på mig själv. jag har hittat min lösning, kanske inte enligt doktorns alla rekommendationer men ändå en väg som klyschigt nog ”funkar för mig”.

 Som jag skrev i början att jag varit snäll mot mig själv så har det inte alltid känt så. Det är jobbigt att gå in i sig själv, möta saker som man tidigare bara tryckt undan och prata om saker som egentligen känns lite pinsamt. För det är så det har känts, samtidigt som när jag nu börjat prata om det (och läsa om det) så blir det en helt annan förståelse för de som lever nära en, helt enkelt så mycket lättare att faktiskt jobba med det.

Varför just jag fått det här? Det är nog en annan historia som jag själv behöver fundera på lite.

Varför jag skriver, för jag vet att jag inte är ensam, för att jag vet att jag själv fick upp ögonen när jag läste och faktiskt själv fattade att ”såhär kan jag ju inte ha det”, och inte du heller, om du nu råkar känna samma sak.

Så just nu pågår projekt äta för att träna och bli stark, så sjukt (men på ett friskt sätt) stark och att må bra, vara glad och leva det här livet. Ta sig igenom de där tunga träningspassen, göra den där dagen till en bra dag och leva för att få göra de där personliga rekorden – om det så är i ”friska dagar” eller mest KG över huvudet så är väll det självklara målet ändå oändligt med personliga rekord :) 

/ Patricia


Att leva särbo 10 och sambo 4. 

October 13th, 2016

Jahopp, särbo. Eller sambo var tionde dag. Satt igår kväll och funderade lite på vad som händer när man helt plötsligt är själv hemma. Är ju van vid att vara två här hemma men på sista tiden så har det förändrats en hel del. Det har mera blivit lite av särbo 10 dagar och sambo fyra.
Så med en viss ironi när jag igår kväll kom hem från träningen så upptäckte jag att:

1. Tvättkorgen svämmar över, vem fan har inte tvättat? (går ner i tvättstugan kl 07 och börjar tvätta)

2. Ingen hade sorterat tvätten som jag tyckte var perfekt att torka i hallen på golvet. (Jag klev över den och trotsade den i 12h till innan jag snällt fick vika ihop den).

3. Mina räknade och uppmätta matlådor till antal för x antal dagar kan ibland vara slut på tre. Numera är de kvar och inga spontana ”men vad fan!? Reaktioner uppstår (Alltså ingen plockar med sig fel låda eller tar dubbla) med risken att detta blir ens lunch.

4. Jag kan titta precis hur mycket jag vill på kommersiella tv-jippon utan att bli sågad till fotknölarna eller höra ”Eh, jag går och spelar dataspel en stund”.

5. Allt står och ligger precis där jag vill att det ska vara. Alltså jag kan förvara mina träningskläder överallt där jag tycker att det passar att de ska torka utan att någon blir tokig för det (Läs på golvet).

6. Jag kan stretcha när som utan att någon tycker det är fantastiskt kul att ta selfies med mig som bakgrund.


7. Jag behöver inte försvara mig mot att ”bänkpress är den viktigaste övningen” när argumentation uppstår, utan kan i lugn och ro hävda att ryck, stöt, knäböj och marklyft är de viktigaste övningarna att vara stark i (Är ju för övrigt ensam i argumentationen hemma).

8. Jag har blivit så pass självständig att jag numera kan gå in i soprummet där det finns råttor utan att kasta upp dörren och slänga in dem.

9. Jag har tagit över spelandet på xboxen och är kung på Rayman Legends!

10. Ibland är det jävligt tråkigt.

Det var lite av min gårdagskväll, man hinner ju filosofera väldigt mycket när man är själv. Annars så rullar träningen på bra! Många reps med lite flera set. Förvånad över att kroppen inte har mera träningsvärk. Ser ut att bli en spännande höst med lite mera i kalendern än tänkt från början.

Mer träning nästa gång / P


Rovaniemi – nordiska mästerskapen 2016

October 2nd, 2016

Jag får börja någonstans. Det va ett tag sedan som jag skrev något här, tappade suget helt för att skriva och kom av mig. Det va nog med att försöka få ihop träningspass, träningsprogram och vardagen. Men nu har jag ett tag känt för att ta upp det igen! 

Så i skrivande stund på Santa Sport Center i Rovaniemi (Finland). Alla svenska deltagare har tävlat klart och det blev 4 silver och 2guld, av 8 deltagare. Du kan läsa mera på Svensk tyngdlyftning om alla andras resultat. 

Jag tog guld i -69. Jag vart efter att ha haft en rejäl svacka efter SM (där jag med tog tre guld) sugen på att tävla igen. Tycker att jag de senaste veckorna kommit tillbaka mer och mer men haft lite strul med att få något tryck i benen. Tekniskt har jag försökt jobba på så mycket jag kunnat och hittat lite saker som jag jobbat på. Väl vid uppvärmningen kände jag mig på g och visste inte alls hur det skulle sluta. Gjorde en bra uppvärmning (säkra lyft, bra känsla) gick in på 85kg i ryck och fixade det lätt i första. Höjde till 90kg och bommade pga att jag går tillbaka till mina styrkeryck som jag gör på tävling. Höjde till 93 för att tagga till lite men bommade även där. 85kg räckte för guld. Vidare till stöt momentet och nu hade jag lixom inget go i kroppen. Behövde göra 100kg plus för guld.  Gick in på 110 och klarade i första. Fick då skärpa till mig lite och la min egen skamgräns på 200kg i totalen och höjde till 115kg. Klarade 115. Höjde till 120kg men missade överstöten. Tung vändning. 

Så inte riktigt en supertaggad och i form Patricia på podiet igår. Men det räckte till guld i klass -69. 

Plus: jag va lugn som en filbunke och blev inte upprörd över något. Alla svenska deltagare på plats har varit supergrymma och vi har haft en riktigt bra helg! Arrangemanget va kanon på plats och lika så hela arenan här. Ett stort Bosön helt klart!

Minus: jag kunde inte leverera vad som förväntades. 

Men jag är tillbaka och det är kul att träna igen! Så pass kul att jag drog ner Erik och Paula i morse för att träna lite innan frukost. Det blev ett styrkepass med lite flås.

Så imorgon är det tillbaka till Stockholm igen, in i grundträningsperioden, tillbaka till matlådor och träningsvärk <3 

Tack för alla hejarop och gratulationer! 


Ödmjuk men äntligen taggad för mer! 

April 23rd, 2016

En dryg vecka har passerat sedan EM i Norge (läs föregående inlägg) och jag är hyfsat återhämtad. 

Jag blir alltid helt matt efter en större tävling, jag kan sova hur mycket som helst och kroppen svarar inte på vila, kost eller träning. “Hjulet snurrar med hamstern är död” – status. Det är en speciell känsla, jag tror alltid att jag ska vara supertaggad efter, i grym form och det är bara att kötta på men så går det inte. Jag sover men blir inte utvilad, jag måste ha saker planerade annars fastnar jag i soffan, en mildare form av depression. Jag låter det gå en vecka, det får vara så. Tränar det jag känner för och har den föregående veckan kört tre crossfitpass och ett hederligt överkroppspass på gymet.  

 

Jag är så tacksam över de jag har runt mig som driver på, så tacksam över de klasser som jag coachar och som jag får så mycket energi ifrån!  

Så dags att starta en press-satsning! 

  
Idag tävlade jag igen tillsammans med Sofia, Cilla och Felicia i sista tävlingen och kvar för lag SM, vi vann serien med ASK Eskilstuna och även att min prestation va lite undermålig så lämnade jag podiet med en skön känsla och det var riktigt bra stämning idag i Sunsvall som arrangerade serie 4. Jag gjorde 83kg i ryck och 110kg i stöt. Höjde till 118 i stöt men hade inget driv för att gå in och göra vikten och laget va klart för SM final. 

   
 Nu känner jag att tröttheten är över, jag har fått tillbaka ett sug för att bli bättre, lära mig mera och utvecklas vidare inom sporten och ser fram emot en grundträningsperiod mer än någonsin.

   

Så vi lär höras / Patricia 


Ingen kommer ihåg en fegis. 

April 14th, 2016

I skrivande stund på väg hem ifrån EM i Förde, Norge. Inte en minut försent då jag sedan jag avslutade tävlingen igår bara ville åka hem och känna lugnet och tryggheten där. Ni som har följt med på denna resan vet om att det gick ju inte riktigt som planerat för mig.Jag bommade ut mig i stöt. Det är det enda som ekar i huvudet. Jag fick ingen placering och inget totalt resultat. Jag ryckte 91kg. Svenskt rekord men just nu känns det jävligt oväsentligt. Svårt att glädjas över det. Svårt att glädjas över något alls just nu och jag känner mig som en jävligt introvert och bitter människa.  

 Jag letar efter anledningar, något/någon att skylla på att det blev som det blev. Men det går bara tillbaka till mig själv. Det är jag som tävlar, jag som ska prestera och det runt om det ska bara va. Visst lite överraskningsmoment i uppladdningen men det ska inte få störa! Det jag va säkrast på är jag nu osäkrast på. 

Så mycket tid, så mycket energi men ändå värt det. Igår kväll funderade jag på när jag senast kände denna formen av besvikelse och jag kan komma på tre tillfällen. En gång när jag tjuvstartade två gånger under ett 60m lopp och fick packa väskan och åka hem med enbart en uppvärmning i bagaget. En annan gång när jag missade en SM final i 60m med en tusendel och så det sista när jag bara fick godkänt i ämnet religon på gymnasiet. Så visst är känslan bekant. Nu har jag ju dock klarat mig helt okej genom livet trots allt och tror att jag även kommer göra det denna gång. Utan bristande TP kunskap 😉 

När jag missade SM finalen med en tusendel så spenderade jag 12h på en bussresa hem med att slå matbrickan man har framför sig på bussen upp och ner tills han som satt framför blev skogstokig. 

När jag bommade ut mig på ett EM så blev det ett kastat bälte, tårar och en enda önskan in i det tysta. 

Nej, aldrig mer. Men nu är jag förberedd på ännu en sak inom denna idrott, planer för framtiden börjar ta form och jag ska vara bitter i exakt 9h till och imorgon ska jag vakna och börja om. Träna lika bra, äta lika bra och må lika bra! 

Mot 2020 och ett jävligt mycket starkare jag! 

Kanske jag är liten som piff och puff, kanske är jag liten men jag är tuff / Patricia 


2015 –>

December 30th, 2015

Det är snart nytt år, jag befinner mig hemma, i min barndomssäng och i mitt rum med mina saker som jag haft ett bra tag… allt detta ger en viss känsla och en viss tid för reflektion under kvällarna. Det blir även en viss tid för tankar om året som gått när det blir många lediga dagar på rad och när ett nytt år snart kommer, året 2016 eller som endel skämtar om, tänk om det blir år 2015s.

För min del så är jag redo för ett uppgraderat 2015. Jag känner mig mer förberedd för att uppgradera 2015 till en bättre variation.

Men vad hände 2015 då? Om jag ska vara helt ärlig så är det först efter VM nu som jag har hunnit förstå vad som hänt. Jag kastade mig in i en ny idrott som tog mig med storm. Jag blev förälskad i varje ny utmaning och blir det fortfarande. Jag blev nervös för första gången på många år, jag upplevde besvikelse på för högt ställda krav på mig själv och jag kände även glädjen av att saker och ting inom tävlingen föll på plats.

Jag har träffat så många nya människor som jag har fått glädjen att hänga med och följa med på deras resa och jag har även missat andra vänner för att allt inte får plats. Jag har fått en ny arbetsplats med underbara kollegor, jag har haft tre jobb, jag har tränat och tävlat. Det kom en tid nu efter VM då allt tog slut, då det va tomt på så många plan, då jag började tänka Vad fan hände!? Jag har lixom inte vuxit in i det här, men envist tänkt att jag vart redo, vilket jag va, men inte 100%.

Klart det känns tomt när det plötsligt blir en månad då det inte finns en känsla av driv ett mål en planering och ett schema att hålla sig till. Plötsligt så fanns där tid över för allt, en kropp som va hungrig på att uppleva allt men ett huvud som helt tagit semester. Jag lyssnade på huvudet efter ett tag. Sov, tog det lugnt och reflekterade. Tog tag i saker som jag säkert knuffat på i månader och nu, efter att få mellanlanda hemma hos mamma och pappa vid deras köksbord, fått träna med brorsan och fått “men han är snäll” tips av syrran :) så känns ett uppgraderat 2015 jävligt bra!

Nedan följer lite bilder från året som jag tycker är roliga och som betyder mycket för mig personligen för de framkallar ett visst minne och en känsla! Håll till godo :)

 

IMG_4313

Så här ser alltså en övertaggad och missnöjd Patricia ut efter en tävling. Smärta som inte känns då men som man ångrar sen, aggressioner som måste ut.

IMG_4360

Vi slog Svenskt Rekord i lag SM (ASK – Eskilstuna) . Carita, Jag och Sofia!

IMG_4391

En bild från EM i Georgien 2015. En nervig tävling som slutade med tårar men som efter en stund blev till lättnad och glädje.

IMG_4606

Meridian Regionals 2015 – med det här teamet! Team Crossfit Nordic! Numi, Hugo, Camilla, jag, Jenny och Simon. En riktigt rolig och givande tävlingshelg som fick avsluta mitt CFtävlande ett tag. Tack bästa gänget för att jag fick göra den med er!

IMG_4627

Jim, Max och Cilla. Tre personer som förgyllt det här året med så mycket skratt och så mycket tävlingsinstinkt!

IMG_4949

Tre silvermedaljer på mitt första SM.

IMG_4595

Linnea och jag startade krig i bäst sovbild…Jag tror du vann Linnea, men du har ju haft en bra person att tävla mot då jag sover överallt :)

IMG_5388

Ett silver på NM med personliga rekord i klass -69kg. 90kg i ryck och Svenskt rekord i stöt på 122kg. Carita överst på prispallen!

IMG_5798

Sofia och jag lärde känna varandra och åkte till Norge på träningsläger!

IMG_5922

Carita, jag och Angelica. Tre tjejer som har spenderat mycket tid tillsammans. Fantastiska tjejer som tagit väl hand om mig på de stora tävlingarna!

IMG_6033

Till skillnad från en blåslagen arm, en glad och nöjd Patricia efter VM-debuten tillsammans med Anders och Jim.

IMG_6161

Min äldsta barndomsvän gifte sig! En fantastisk dag som jag är så glad för att jag fick dela med er!

IMG_5952

Året då dinosaurier fick en plats i vardagen. Ingen blir ledsen av en T-rex high five!

IMG_4694

Jag upplevde “Tysklands-veckan”. Alltså ett alias för en förjävlig period då kroppen är nertränad och inget tekniskt stämmer.

IMG_4244

Fick hjälp av Ako att styra upp kosten och optimera den för tävling och träning!

IMG_4215

“När du får oväntat besök” även inne i badrummet. Upplevt spontana påhälsningar av dopingkontrollanter. Fått möjligheten att stå för en ren idrott!

IMG_4148

Bästa mms bilden… Tack Byffe. Kul att vi har samma dåliga humor!

IMG_3886

Fått mindre biceps än Linnea…. jaha, förlorade alltså här med.

IMG_3973

Blivit hånad för min träningsdagbok på post-it lappar. Så pass att jag tillslut fick skaffa mig en bok.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack till sponsorer, familj och vänner. Häng med ett år till – det kommer bli kul, tungt och spännande!

/ Patricia